London, 9 april 1912

- Ty st, flicka. Du väcker de döda!
- En mardröm.

Nog om mardrömmar, du måste gå
innan hushållet är uppe till frukost.

Sätt fart, flicka. Du blir aldrig
anställd med den slöa blicken.

Brevet. Jag lovade hjälpa dig.
Dra ned hatten, du kan bli igenkänd.

Säger du sanningen skickas du i väg,
och att ljuga är s ynd. Alltså, tig!

Förstått? Du ska tiga.

Skynda.
I väg med dig.

- Kan du inte tala?
- Naturligtvis kan hon det, Lorraine!

- Får jag äta sötsaker för dig?
- Lorraine!

Hon får för mycket sötsaker.
Hennes far nekar henne aldrig.

- Målar du med mig, läser du sagor?
- Naturligtvis. - Inte sant, Alice?

- Ja, frun.
- Ska Trevor le vackert för Alice?

- Vår barnpiga bara gick.
- Nja... men vi blev ställda.

- Vi behöver en ny genast.
- Vi ska åka på en stor båt.

Ja, i morgon. Till New York.
Vill du att Alice följer med?

- Jag vet inte.
- Det vill du säkert.

Tycker Trevor om Alice? Håll honom,
så han vänjer sig före avresan.

- Man ska hålla hans huvud.
- Brevet nämnde erfarenhet med barn.

- Det är ett måste.
- Ja, jag har erfarenhet.

Jag älskar barn.
Jag var bara lite nervös...

Här ska du inte vara nervös,
vi är vanliga människor.

Viktigast är att du ger våra barn
kärleks full omvårdnad.

Himmel, du är lyckligt lottad
som får segla med Titanic!

- Besättningen, då?
- Ett bra gäng.

Jag känner många hemifrån, men
med 900 män som aldrig seglat ihop...

...är det oreda. Men stolta är de.
- Som får segla på detta farty g, ja!

- Och tjänstgöra under er, kapten!
- Tack, mr Lowe.

Jungfruresor är alltid spända, men
jag har stor tillit till manskapet-

- inklusive er själv. Och nu till den
mest fruktade delen av resan:

Att trä ffa alla reportrar!

Människans största, rörliga verk.
Ett superfarty g.

- 11 våningar högt, 5 kvarter långt.
- Därmed långsammare än Lusitania?

Har Lusitania bibliotek, simbassäng,
turkiska bad? Vi erbjuder lyx här.

Jag lovar er - Lusitania
får det hårt pressat!

- Er vision, mr Ismay, eller ägarnas?
- J.P. Morgon i all ära, men min far-

- grundade White Star-linjen. Som VD
för jag nu in den i 20:e seklet.

- Här kommer han, vår kapten.
- Går kapten Smith i pension e fteråt?

- Det stämmer.
- Skriver ni om era äventyr sedan?

Den boken skulle bli kort!
Jag har inte ha ft mycket äventyr.

- Haverier? Olyckor?
- Vinterstormar, dimmor...

Men inga äventyr värda skriva om,
inte för e ftervärlden.

- Ty värr, bara händelselösa sjöresor.
- Som den förestående?

Exakt. Dagens skeppsby ggarkonst
gör katastro fer otänkbara.

- Min uppgift har blivit...
- Lindrig!

- Tack. Ja, lindrig.
- Får jag visa matsalen?

Vi har provianterat med
34000 kilo färskt kött-

- 5000 kilo färsk fisk,
5080 kilo s y It och marmelad-

- och givetvis de ädlaste av drycker.
Konjak. Ett ögonblick!

Ja, Sandeman Port, 1870.
Utmärkt. - Tack. - Sedan har vi...

Nej, inte där! De stolarna
ska ut på promenaddäck.

De målas om en mörkare grön, före
nästa resa. Vi ser till varje detalj.

- Och livbåtar?
- Enligt departementets bestämmelser.

Men på världens största, vackraste,
mest tekniskt fulländade farty g-

- kommer inte livbåtar att behövas.

Förste styrman Murdoch visar er
nu runt bry ggan. God dag.

Mina herrar...

Lymmel!

En rom, tack.

Ta min mössa, grabben. Stoppa
näsan i glaset och håll huvet kallt.

- Är du i knipa?
- Inget allvarligt, tack.

Jag bjuder!

Det här har jag slitit för.
Slitit och sparat.

Ajöss, jävla England. Jag ska till
Niagara Falls, i Amerika.

- Har du sett henne?
- Vem?

Titanic! Världens största båt.
Alldeles utanför här.

Titta här...

Min biljett till ett nytt liv.

Inget mer koldamm
för Merriam Dickie. Amerika!

På världens största farty g.
Tänka sig. Merriam Dickie...

...ombord med världens rikaste!

Det har du rätt i. Självaste
John Jacob Astor seglar med.

Det är sant. Tänk, alla pengar
och juveler ombord. Dyra tavlor...

Rena kalaset för en tjuv. Har du
sett en diamanttiara nån gång?

- Nej.
- Kruxet är att få bytet av båten.

Pärlhalsband... Jo, minsann,
rena kalaset för en tjuv.

- Nu tar jag kväll. Sängen kallar.
- Jag är sky Idig dig en gentjänst.

Nej, bara "tiaran".

Var rädd om dig.

Merriam Dickie ombord på samma båt
som John Jacob Astor!

Vilket skämt!

- Skål för Titanic.
- För Titanic.

- Dickie, här kan du inte sova.
- Min bror har ska ffat mig ett jobb.

- Ett nytt liv för Merriam Dickie.
- Vakna, jag tar dig till pensionatet.

Dickie.

Titanic.

Jag får tacka, mr Dickie.

Jag tar kanske själv adjö
av det jävla England.

10 april 1912
Dagen för avgång

- Nigel... ta väskorna.
- Ja, sir.

Dö, sy ndare! Vis a ånger.

Gör bot eller dö, s yndare!

Ångra era sy nder.
Jag hör skrik oc h jämmer.

Ni ska sjunka i det svarta djupet,
försvinna utan spår.

Mrs Paradine! Isabella...

Vi ska båda med Titanic.
Det är ödet.

Jag tror inte på ödet, mr Park.
Ursäkta mig.

Och döden ska täcka dig.
Du ska sjunka i havet som en sten.

- Ja, fröken?
- Ludvigsen.

- Reser min vackra fröken ensam?
- Hon är med gruppen av frälsta.

Min man Hammarn Billy Jack tar
sig an alla som trakasserar oss...

...för religionen! Vi är inga mesar.
- Lugn, Clarinda. Jag är smed, sir.

- Därav "Hammarn", inte av lynnet.
- Jag letar e fter herravdelningen...

Har man sett på fanken!
Och namnet, grabben?

- Merriam Dickie.
- Dickie, säger ni...

- Mr Dickie tillhör inte de frälsta.
- Nej, jag reser ensam.

Kila i väg, då. Vi ses senare.

Hitåt, miss Ludvigsen.

Stewarden ordnar kabin, mr och mrs
Jack, och alla små "Jacks..."

Vi får kalla nätter, men klar himmel
under hela överresan. Mr Park!

- Henry, så trevligt!
- Detsamma, sir. Här är många bekanta.

Mr Wynn Park mittemot är en riktig
gentleman. Hans sjunde resa med oss.

- En mycket generös herre.
- Jag måste få en annan hytt.

- Men denna är utsökt, mrs Paradine.
- Försök ordna något.

- Allt är fullbokat.
- Jag kan omöjligen bo här.

Vilken hytt som helst,
långt bort från denna.

Mrs Paradine.

Vi hörde att ni var i London,
jag beklagar er tants bortgång.

När jag hörde att ni seglar med, tog
jag mig friheten att ordna en del.

Ni äter vid vårt bord,
slipper vara ensam.

Unga Lulu håller er sällskap,
och lille Charlie! - Hållningen.

- Så härligt att se er.
- Titta inte.

Den ökända Molly Brown. Maken blev
rik på guld- och silvergruvor.

Han försökte döda henne två gånger.
Vilken skandal. Hon är opolerad-

- men för rik
för att nonchaleras.

Paret Strauss. Ägare till
varuhuset Macy's. Judar.

Benjamin Guggenheim. Andra tar hem
en Eiffeltornet-souvenir från Paris.

Han tar älskarinnan med sig hem!

Han sitter inte vid vårt bord.
Å, Weidners... - Al, Lulu!

Bogserbåtarna redo!

Vi avgår, Robert.

- När går vi ombord på båten?
- Vi är ombord!

Det ser ut som ett hotell.

Titta här, älskling.
Vinka till folket. Hej då, England.

Hej då, England.

Hallå! Jag har blivit bestulen!

Det gäller livet! Ni kan inte
göra så mot Merriam Dickie.

Mitt liv finns på båten!

Hur är det fatt, fröken?

Jag lämnade min familj i Danmark.
Vi kanske aldrig ses mer.

Jag tog mors nattmössa från kläd-
strecket. Det enda jag har av henne.

- Mer än jag har av min.
- Jag söker ett bättre liv.

Samma här.

- Jag har delade känslor.
- Bäst att inte ha några känslor.

En utvandrare måste vara modig.
Man får ha det i minnet.

- Och glädjas åt den vackra båten.
- Här är ingenting!

Bara mellandäck. I 1:a klass har de
förgy llda speglar och kristallkronor.

"1:a klass"? Vi kommer alla
fram till Amerika samtidigt.

Men de får färdas i stil.
Där ska jag göra a ffärer.

Där uppe i 1:a klass.
Det kräver inte mod, utan slughet.

Kasta den där trasiga mössan.
Släpp det gamla.

- Hallå där! Grinden är låst.
- Det är meningen.

- Mellandäckspassagerare hålls ute.
- Varför?

- Immigrationslagar om smittorisker.
- Jag ber dig inte om en ky ss!

- Släpp in mig.
- Riskera jobbet första dan?

- Jag vill se mig om. Ingen märker.
- I den kostymen?

Vad är det för fel på kostymjäveln?

Jag gav min käresta ett körsbär
utan kärna den var

- Nu går vi!
- "Jag gav min käresta en höna..."

- Trevor fry ser, Alice. Det är kallt.
- "Jag gav min käresta ett barn..."

Det är kväll, Trevor behöver
kvällsmat. Du ska ta hand om oss.

Sluta gnälla, sluta gnälla!

Fort, Alice!

- Förlåt. Barnen...
- Har ni sett mrs Astor?

Mrs John Jacob Astor. Vet ni inte
vem han är? Världens rikaste man?

Er känner jag igen... från Kairo,
med Hendersons baby?

Jag har aldrig varit i Kairo.

Mrs Astor!

Fruns kappa. Ni kan förky la er.
Och i ert tillstånd...

- Här är ky ligt. Försiktighet främst.
- Det påpekar jag också, miss Miller.

Ät nu en rejäl middag. Kroppen lär
behöva dessa nyupptäckta "vitaminer".

Nu äter hon för två, men får
inte i sig nog med vitaminer.

En liten stund till, John,
innan vi går in i matsalen.

Jag behöver vara lugn.
Och kunglig, när de börjar tissla!

Kom, min kära.

Mr Astor... mrs Astor.

- Mor Foley... paret Astor!
- Äter de inte i hytten? Oförskämt.

- De gick väl ombord i Cherbourg.
- Mr Astor är stamgäst på Star Line.

- Med första fru Astor, min bekant!
- Hon är visst havande.

Hon må föda en kull små-Astors,
men tas inte emot i societén!

Åt fanders med societén. De har
varann... och US A: S myntverk!

- Kapten Smith.
- Vad kan jag stå till tjänst med?

- Det gäller Lulu.
- Er dotter?

Mitt barnbarn! Folk tar o fta fel...
Jag undrade om kapten-

- känner någon trevlig herre
ombord, som sällskap åt Lulu?

Någon med värdighet och substans.
Någon som ni, men...

- Yngre.
- Nej, inte yngre.

Lulu är ännu inte fullfjädrad,
någon äldre vore en hjälp.

- Jag menar någon...
- Välbärgad, mer förmögen?

Europaresan var en katastro f.
Idel utlänningar, lycksökare.

- Jag lovar att hålla utkik.
- Tack, kapten.

- En flaska till, sir?
- Helst innan vi angör New York.

Min tredje resa med kaptenen,
sist satt jag vid hans bord.

- 25 år, inte sant?
- Hos White Star-linjen, ja.

Världens bästa båt
och världens bästa kapten.

Skål för en sjudundrande
jungfrufärd för oss och Titanic!

På denna min sista resa
önskar jag bara lugn.

Hur fort går vi? Jag slog vad med
Allison om att det är över 20 knop.

Ursäkta mig.

Kapten Smith talar ogärna farter,
men mr Allison blir sky Idig er!

- Mrs Brown, fler ostron?
- Gärna. Läckra, feta och sa ftiga.

Och lite mer vin, La fite Rothschild.
Sånt vin finns inte i Denver.

- Sicken roddbåt mr Ismay har by ggt!
- Man tackar.

Jag ville skapa ett farty g
för 20:e seklet. Med vision!

Jag rekommenderar Pressad Fasan
eller Poularde Pouchée a I'Estragon.

Ingen mager poularde åt mig!
Fårstek! "Agneau et Mouton".

- Talar ni franska?
- Jag anställde en privatlärare.

Han korkade upp en champagne flaska
och satte den i min mun. Korken!

Jag skulle tala med öppen mun.
De flesta vill att jag stänger mun!

Vi glömmer mrs Paradine. - Stackare,
er moster gick ny ss bort i London.

I månader har ni ägnat er åt
begravning och dödsbo. Rörigt.

- Vi lovade er make att värna om er.
- Så vänligt.

Paradines har ett fint gods vid
Hudson-floden. Och en ljuvlig dotter.

- Miss Foley, får jag lov?
- Lulu dansar gärna, mr Park.

Dock ingen förfärlig "Turkey Trot".
Fy, vad blir det härnäst?

Hållningen, Lulu.

En charmerande herre, och stilig.
Lulu kunde få värre.

Hon kan inte få bättre.
Omdömesgill, intelligent...

Och stormrik.
Ett himmelskt parti!

Ni längtar säkert e fter att dansa.

Så s ynd att ni måste bära svart
under hela resan. Föga smickrande.

Er tants make är väl bedrövad?

De var gifta i blott ett år.
Jag vet inte var mr Santalissa är.

Hon o ffrade allt för lymmeln! Men
vad var att vänta av en italienare?

Ute e fter hennes arv. Det sa jag
till henne. Stackars kvinna!

Tvärtom. Tant ångrade sig aldrig.
Innan hon dog sade hon mig att-

- det var ett underbart år och
oavsett priset, värt ett helt liv.

- Ursäkta... jag har svår huvudvärk.
- Kära nån, jag följer till hytten.

Fortsätt med middagen, jag ber.

- Isabella! Vänta!
- Er danspartner väntar!

Du är svartsjuk! Då vet du hur
jag har känt under alla dessa år.

Eddie Paradine har allt din familj
önskat åt dig. Pengar... stamtavla!

- Han är en rar och god make.
- Partiet gladde din mor och far.

Bägge är döda nu.
Det förflutna kan aldrig återfås.

- Men finns hos mig i varje stund.
- Tror du inte jag upplevt samma?

Å, Bella...!

Jag gifte mig, Wynn.
Jag trodde mig aldrig få se dig mer.

Du krossade mitt hjärta.

- Vad tycker du om min kull?
- Trevliga ungar... trevlig fru.

En vore inte mycke' utan dem.
Ska du valpa av dig nån gång?

Jag, nej! Jag är nog inte så bra
på det... att upp fostra valpar.

Förbannat!

"Endast besättning".
Det måste finnas en annan väg upp.

Rena fängelset!

Tvätteri

Vad har vi där, mr Boxhall?
Ett lastfarty g?

Rappahannock, på motsatt kurs.
Den sänder morse-meddelande.

Med varning för isberg och packis.

- Var är den andra kikaren?
- Bry ggan tilldelades endast en.

Inte ska vi dela på en enda jäkla
kikare. Ta hit den från utkiken.

- Utkiken blir inte glad.
- De klarar sig utan till New York.

- Ni stannar väl på en giv till?
- En sängfösare. Jag lovade frun.

Jag glömde!
Ni är ju ny gifta.

- Aldrig sett en kvinna röka?
- Nej... inte en dam som ni.

Vänj er. Kvinno frigörelsen! Vi kan
röka, säga hur ni ska sköta världen.

- Om 100 år blir en kvinna president!
- Ty värr, jag finns nog inte då.

Och inte jag, hoppas jag. Får jag
bjuda på ett glas? - En till här!

- Jag har fått ärva lite...
- Tack, unge herrn.

- Dränker ni era sorger?
- Kanske det. Jag är ny ss omgift.

- Det är skäl nog.
- Nej, jag är lyckligt gift.

Men oroad av den mottagning
min fru fick i matsalen.

Hon är så ung.
Och folk är så elaka.

Tråkmånsar. Upptagna av sig själva
och sina pengar.

- Vilken skorv, va?
- Stilig. Har ni besökt Amerika förut?

Nej, men jag vill göra karriär.
Har ni hört talas om Max Sennett?

Han har ett bolag för rörliga bilder.
Key stone. Det är nåt som kommer nu.

Ett råd: Jag brukar söka finansiärer.
Hellre en annans pengar.

Skål för det!
Jag tror också på andras pengar.

Jag tänker mer på skådespelaryrket.
Hos Key stone. Lite Shakespeare.

Ni lyckas säkert bra i Amerika,
vad ni än väljer. En ung man som ni.

Nå, trevligt att råkas.

- Så klumpigt av mig!
- Jag luktar suput! Vad ska frun tro?

- Jag låter tvätta den!
- Besvära er inte. God kväll.

Jag ska hålla utkik e fter er
i rörliga bilder.

- En konjak till här. En stor.
- Ja, sir.

- Vakna, Alice. Du har en mardröm.
- Mitt barn låg i vattnet! Död!

- Det är bara en mardröm.
- Du har inget barn, Alice.

Helt rätt, Lorraine.
Somna om nu, mamma är här.

- Inte vill du skrämma barnen?
- Is... haveri... han låg i vattnet.

Nu vaknade babyn! Snälla Alice.
- Såja...

Vad är det om?

En mardröm, tydligen.
Hon är mycket... nervöst lagd.

Nattskjortan är bak-och-fram.

I morgon angör vi Queenstown, bäst
vore om Alice kliver av, i Irland.

Mitt barn.
Mitt stackars, lilla barn.

- Har "mr Dickie" gått vilse?
- Jag ska inte vara här...

...men en bekant bjöd på en drink.
- Ett gott råd, pojk. Från "gubben".

Du har mr John Jakob Astors plånbok.
Jag såg dig ta den. Du såg inte mig.

- John Jacob Astor? Vem är det?
- Jag är en vän. Såna behöver man.

Du gick åt den allra största.
Jag vill skona dig, en rar pojke.

Duktigt. Inte ska en pojk som du tas
för plånboksstöld första kvällen?

- Särskilt inte mr Astors.
- Allt är kvar.

Jag säger att jag hittat den.
Han tappa' den väl?

- Ska du inte anmäla mig?
- Jag hjälpte ju dig förut!

Plockar plånböcker gör man sista
kvällen. När de tömt kassaskåpet.

Vi ska komma på nåt som gagnar oss
båda. Du är begåvad, det ser jag.

Kvick och flink med händerna.
Vad heter du? På riktigt?

- Nu spelar det ingen roll.
- Var inte stingslig.

Jag undrar över den riktiga
mr Dickie. Inte dödade du honom?

Nej! Han slocknade. I fy llan.

Full som en alika, Dickie?
Vi två kommer nog bra överens!

Resenärer till Irland
ombedes gå upp på däck.

Vi har anlöpt Queenstown.

- Nej, tvinga mig inte att gå av!
- Du har fått pengar till återresan.

Ni är så vänliga, ni måste förstå.
Jag är så ung, och ensam i världen.

Du har upprört min hustru
med allt prat om ditt barn.

Jag rår inte för det.
Jag hade ett barn som dog.

Dog ditt barn?
Var är din make?

Det finns ingen make, herrn.
Han gick sin väg.

- Jag kan inte återvända till England!
- Gråt inte.

Lova att tiga om allt det där.
Min fru skulle bli upprörd.

Ja, herrn - jag lovar!

Försök klara barnens middag
utan att spilla soppan.

Jag har varit nervös,
men nu ska jag bättra mig.

- Får du chansen, så sviker du inte?
- Ni har mitt ord, herrn.

Tack för att jag får stanna kvar.
Verkligen.

Jag tackar min lyckliga stjärna.

- Hej, Irland och hej då, Irland.
- Den Gröna Ön, så vackert.

- Jag kanske borde stanna här.
- Närmare hem, är det så du tänker?

Nej, jag försöker att inte tänka
på dem. Mor, lillebror, s y strarna...

De har ett hårt liv. Jag försöker
tänka enbart på framtiden. Som du.

Nej... inte som jag.
Du vill inte vara som jag.

- Men du skickar nog e fter familjen.
- Hur vet du det? Du känner inte mig.

Jag vet att du är en god människa.

Kanske den enda goda
människan jag trä ffat.

Vilket är vad här?

Grönt är där jag varit.
Gult är dit jag vill.

Phillips, du är nog den enda
som tog annonsen på allvar.

- "Ta tjänst hos Marconi, se världen".
- Ja, och här är vi!

Hur ska vi se världen
från den här skrubben?

- Wynn Park, jag väntar Marconigram.
- Javisst, mr Park.

Så många meddelanden.
Här har vi det.

Varsågod, herrn.

Jag väntar fler.
Leverera dem genast.

- Javisst. Lugn i stormen.
- Jag hoppas det.

Tackar, herrn!
En "Double Eagle", 20 dollar!

- Tenngruvor, stod det inte nåt sånt?
- Delar vi på den där?

"Förlåt att jag var odräglig."

Å, Wynn...!

En röd klänning!
Ser ni? En röd klänning.

- Omöjligt. Hon har sorg.
- Hon har visst hämtat sig.

"Pommes Duchesse".
En potät är en potät i mina trakter.

- Här får hon inte sitta. Skandalöst.
- Hazel.

Det är blott månader sedan tanten
gick bort, hon bör visa respekt.

Även om tanten var... lättsinnig.

- Mår mrs Paradine bättre?
- Ja tack, mr Ismay.

Jag mår illa.

- Och mr Park?
- Ett angeläget ärende.

Bolivias regering har visst givit
tillstånd för hans tenngruvor.

- Där är farligt. Den där Zapata...
- Du tänker på Mexiko, kära du.

Sak samma. Nu kom han, jag förstod
att han inte gör oss besvikna.

- God a fton. Förlåt att jag är sen.
- Jaså? Gruvdrift!

Det kräver uthållighet. Maken och jag
gav aldrig upp som andra.

Little Jonny-gruvan blev
världens rikaste guldåder.

- Fast den köpte oss inte lyckan.
- Pengar ger inte jämt det vi önskar.

- Har mr Park otur i kärlek?
- Familjeträdet saknar några grenar.

Jag ville visa en ung dams föräldrar
att jag var värdig. Hon tog en annan.

- Mr Park får vilken dam som helst.
- Utom den jag vill ha.

- Då åker mr Park till Bolivia?
- Genast e fter vi angör New York.

Ni får komma på Lulus födelsedag.
Bolivia kan väl vänta en vecka!

Mrs Paradine.

Får jag lov till en tango?

Äntligen ber ni mig!

- Glömmer ni att ni har sorg?
- Jag har sörjt nog.

Jag tror jag dånar...
Dansa tango?

- Före varmrätten?
- De tar desserten på en gång!

- Wynn...
- Ursäkta, frun.

- Förlåt. Jag trodde mr Park...
- Han tar en tidig frukost.

Härliga nyheter. Jag överty gade
komtessan Rothes att ta sviten här.

Hennes betjänter har packat,
jag ska nu hjälpa er flytta.

Ni trivdes inte,
men jag vill att ni trivs.

Jaha... nu behövs det inte.
Jag trivs bra.

Men jag har ordnat... komtessan
av Rothes... ingen lätt uppgift.

- Jag har ändrat mig. Jag trivs här.
- Vad ska jag säga komtessan?

Jag sov som ett barn!

Ursäkta.

- Dåliga nyheter, kapten?
- Nej, mr Strauss. En rutinsak.

Jag önskar er en trevlig frukost.

- Mr Ismay...
- Ja, vad är det?

Ett meddelande från "Baltic",
om is förhållandena.

Ni lär ha talat om farty gets
drift med min besättning.

Ja, angående farten. Jag som
ordförande är väl berättigad.

Allt löper bra. Maskineriet består
provet, ångpannorna går bra.

Farty get går stabilt, med kra ft över.
Vi slår "Olympics" rekord...

...om vi angör New York på tisdag.
- Varför anlända en dag tidigare?

Varför dröja
och följa sämre farty gs tidsscheman?

Men det finns grundläggande
säkerhetsprocedurer...

Jag vill att farty get
uppnår sin potential.

Eventuella framtida diskussioner om
farty gets drift ska jag godkänna.

Det må vara min sista resa,
men jag är fortfarande kapten!

Wynn...

- God morgon.
- God morgon.

Kunde du inte sova?
Inte jag heller.

Jag tänkte på dig.
Och livet... och din dotter Claire.

Hon är så busig. Avskyr fina kläder.

Hon är mycket klipsk och nyfiken.

Hon älskar hundar och hästar,
rider i timmar med sin far.

Vad ska vi göra?
Jag har undrat över dig i många år.

Var du fanns, vad du gjorde.
Och nu är du här.

Med dig. I fyra dagar.

- Vad ska du göra i Amerika, Åsa?
- Åka till Minnesota med de frälsta.

För att by gga ett nytt liv.
Jag vill göra gott i världen.

- Göra gott?
- Som lärare eller sjuksköterska.

Ska ffa barn och upp fostra dem
till goda, hjälpsamma själar.

Som mrs Jack lär sina barn.
Jacks har varit snälla mot mig.

- Och vad är din dröm?
- Min dröm?

Du har en. Det s yns i din blick.

Vet du, jag har en dröm.
Har du sett "rörliga bilder"?

- Rörliga bilder?
- Jag såg det på ett tivoli.

Jag satte ögat mot hålet i lådan
och där inne fanns folk.

De rörde sig. De var inte i lådan
på riktigt. Men det såg så ut.

Och där fanns en skönhet.
Mary Pickford. Det är min dröm.

- Mary Pickford?
- Hon är inte min dröm.

Utan att vara delaktig i det,
i rörliga bilder.

- Jobba på, se till att det blir så.
- Äsch, luftslott.

Men du kunde vara med där!

Du är sötare än Mary Pickford.

Rörliga bilder låter fint. Men jag
söker inte bilder i en låda...

- Vad söker du, då?
- Gud.

En ny eras gry ning, heter det.

Pannorna där nere skickar ut
50000 hästkra fter till propellrarna.

Vem vet vilka framsteg vi får se
de närmaste hundra åren...

- Snart fly ger fly gplan över Atlanten.
- Men inget blir som detta.

Inget som Titanic.
Med sådan kra ft och skönhet.

- Ankommer vi en dag tidigare?
- Det är bara rykten.

Kan vi muta kapten Smith att ta det
sakta? Avvika lite från kursen?

Jag förstår er. Jag kommer nog
att sakna detta. Det har en magi.

Jag njuter som mest här vid rodret.
Det är nästan heligt.

Skulle jag kunna få ta rodret?

Ni har så rätt.
Det är magiskt.

- Jag känner kra ften under fötterna.
- Hittar ni till New York?

Inte alls!

Jag kanske vänder tillbaka
till England. Hur låter det?

- Det är orättvist. Hon är gift!
- Men hon bjöd ut sig, och han föll.

- Men han dansade med mig!
- Du kunde bjuda ut dig lite, Lulu.

Räta på ry ggen.
Du får puckelry gg.

De flesta lämnar inte juvelerna hos
pursern. De vill kunna bära dem.

Kom, jag ska visa dig.

- Rumsbetjäning!
- Fel rum!

Rumsbetjäning!

Vad var det jag sa?

Vänta lite.

Titta här.

Vad sägs?
En diamanttiara.

Varsågod och prova.

Vi kollar alla lyxsviter, tar reda på
vad de har, och så sista natten...

- Slår vi till.
- Ja! På morgonen blir det kaos.

- Hur får vi det av båten?
- B ytet ska inte lämna båten.

- Mr Astors dass.
- I rören?

Vi ligger lågt och sköter vårt
tills båten rustas för nästa färd.

En rörmokarkamrat ombord tar bytet
av båten i verkty gsväskan.

- Jag vet inte...
- Vet inte vad?

- Hur ska jag kunna lita på dig?
- Vilken kompis! Lita på mig?

Hur vet du att jag inte
anmäler dig om jag får lust?

Ingen utpressning nu.
Jag kan själv berätta en del.

Som anställd på White Star i 12 år
är jag betrodd. Vem tror de på?

Mig eller "Mr Dickie",
som inte alls är mr Dickie?

Nu måste vi smita!

Tiaran!

- Men tänk om...
- Jag s pelade piano...

Inte ett ord!

Jag såg på från hallen,
och väntade på din far.

- Fel dörr.
- Ja, fel dörr.

Det är nästa.

Jag hade aldrig varit i ett så flott
hus. Där satt du och spelade.

- Chopin.
- Jag visste bara att det var vackert.

Solen sken genom fönstret, och allt
blev till guld - du, din klänning.

Min morgonrock. Gul, inte guld.
Dörren bör ha varit stängd.

Damen tappade sin nyckel.

- Den var genomskinlig. Morgonrocken.
- Inte, då!

Jo. När du stod upp såg jag dig
igenom den. Jag höll på att dö.

Har du hittat din hytt?

Får du in nyckeln i låset?
Går det?

- Jag försöker.
- Får du in nyckeln?

Skynda, grabben. Det är inte
bra att ses tillsammans här.

Mr Dickie!
Vi kommer att göra storkovan.

- Men se på dig! Var har du varit?
- I första klass. Hos krösusarna.

- Jag är en riktig sprätt.
- Om Mary Pickle kunde se dig nu!

Pickford. Mary Pickford.

- Du är så vacker.
- Män ska inte vara "vackra", Åsa.

- Varför inte?
- Tro mig. Jag är inte alls vacker.

För mig är du vacker.

Lite av dig
har kanske fastnat på mig.

Jag ville inte minnas hur det var...

Söndagen, 14:e april, 09.00
Hon är fulländad, mr Lightoller.

- Skulle vi inte ha livbåtsövning nu?
- Inte om jag känner kapten rätt.

Nån la den samtidigt som guds-
tjänsten och den missar inte kapten!

- Che fsmaskinist Bell!
- Här, herr ordförande.

Var inte förskräckt, mr Lightoller,
jag besöker o fta maskinrummet.

- Hur många pannor eldar ni nu?
- 24 av 29.

- Det blir 80%?
- 84%. Propellrarna gör 75 varv / m.

- Vår fart?
- 21 ½ knop.

- Elda i två pannor till.
- Kapten har inte gett order.

Jag ger ordern. Jag vill komma upp
i 22 ½ knop till klockan 12.

Fortsätt!

- Vad är det för dag i dag?
- Söndag.

Alla är på gudstjänst utom vi.
Vi är s yndare.

Du visste att jag skulle åka
med Titanic, inte sant?

Ja.

Då var det inte alls ödet.
Du planerade det så här.

Ja, men det räcker inte.
Jag vill alltid vara med dig.

Följ med till Bolivia. Jag har ingen
rätt att be dig, men följ med mig.

Jag vet inte...
Jag vet bara inte.

Måste det ta slut?

"De som far på havet med skepp och
driva sin handel på stora vatten."

"De ropar till Herren i sin nöd och
Han för dem ut ur deras trångmål."

Psaltaren 107:29:
Han förbyter stormen i lugn-

- så att böljorna
omkring dem ty stnar.

Och Han för dem till den hamn,
dit de ville.

- Flickan där ger mig gåshud.
- Hy sch.

- Amen.
- Amen.

Det är "Mesaba" som rapporterar
packis längre fram.

Stora isberg...

...och is flak.
- Jag går till bry ggan med den.

Inte nu. Klockan är snart fem.
Vi får undan här lite först.

Kaptenen måste besöka mig i Denver.
Jag har en stor fest i juni.

Då är jag i Hampstead och ansar
trädgården jag försummat i 40 år.

Jag vill gärna tillbringa lite tid
med min fru och dotter.

Förtjusande. Jag förstår.
Maken J.J. Är ambitiös och klok.

Men trivs bäst i Leadville.
Medan jag vill vara mer civiliserad.

Det är väl därför vi har separerat.
Säg mig en sak, kapten.

- Kommer ni inte att sakna havet?
- Antagligen. Men oss emellan-

- kan livet ombord vara ett fängelse.
Med risk för att drunkna.

Nå, ni har bara tre dagar kvar.
Sedan är ni en fri man.

- Spring inte, Lorraine - du spiller!
- Vad händer här?

- Se så du ställt till.
- Ni har visst fullt upp.

- Jag heter Marge Miller. Och ni?
- Hon heter Alice.

Ty st, Lorraine. Kom nu.

- Mrs Paradine.
- Goddag!

- Ni ser lycklig ut.
- Det är jag. Tror jag...

- Mrs Astor...
- Säg Madeleine.

Får jag tala med Madeleine?
Innan jag spricker.

- Naturligtvis!
- Ska vi...?

- Hur var det när mr Astor skildes?
- Smärtsamt.

För alla.
Jag kände mig så sky Idig.

Men vi ger oss in på något nytt.
Jag försöker att inte se bakåt.

- Överväger du skilsmässa?
- Jag kan aldrig lämna min dotter.

- Du kan ordna något med maken...
- Han släpper henne aldrig.

Jag kan inte såra honom,
han hjälpte mig i min svåraste tid.

- Han undsatte mig, som en riddare.
- Du är kär i mr Park, inte sant?

Ja. Jag har älskat honom i många år.

Sånt ser olösligt ut,
men löser sig ändå.

Livet är så kort, Isabella.
Det är ont om tid, inte sant?

- Något av vikt?
- En isvarning till, från "Caronia".

- Anteckna koordinaterna.
- Ja, sir.

- Visst är det kallt i kväll?
- Verkligen.

Jag bad manskapet se till dricks-
vattnet. Det fry ser till i natt.

- Inte mycket till vind.
- Det lugnaste jag sett på 24 år.

"Sakta, sakta, pusta och slå,
vind över västanhav."

"Över de böljande haven gå,
kom ur en tynande måne, och slå."

Den versen har jag inte tänkt på
sen jag var skeppspojke.

Kärlek till havet fick mig till sjöss
som pojke - och det fascinerar än.

Går vi inte väl fort?

Mr Ismay vill gärna slå rekord.
Han var i maskinrummet i dag.

Jag går ned. Håll utkik.
Minsta tecken på... dis...

Så behöver vi sakta ned.
Mr Ismay tar jag itu med i morgon.

ISVARNING

"Californian"
14 april, 21.50

- Kapten Lord, vita fläckar framöver.
- Is.

Stanna maskinerna, dra ned
i pannorna. Vi bidar till morgonen.

- Mr Dickie, barnen vill ha med dig.
- Kom. Ingen skam i en glad dans!

- Nej, jag kan inte...
- Jag ska visa dig!

Där uppe flödar vinet,
och juvelerna gnistrar.

Stjärnorna är juveler.
Under stjärnorna är alla lika.

Jag skulle ta ned dem åt dig
om jag kunde. Varenda stjärna.

Där finns så mycket som bara
väntar på att vi plockar åt oss.

Jag lovade dig en tiara,
det ordnar Jaime Perse!

Vem är Jaime Perse?

Jaha... jag glömde.

- Jaime Perse är mitt riktiga namn.
- Men "mr Dickie", då?

- Det var bara namnet på biljetten.
- Hur fick du tag i den?

- Du är väl ingen tjuv?
- Jag hittade den.

Du har rätt. Jag är ingen tjuv.
Jag tar bara vara på tillfället.

Ursäkta!

Förlåt om jag stör, men jag
och mr Dickie ska trä ffa pursern.

- Jag måste gå nu.
- Pursern? Följ inte med.

Jag måste. Har du aldrig måst
göra saker... tvingats till saker?

- Jag försöker vara mig själv sann.
- Du är så jävla god!

Alltid den smala vägen.
Men så fungerar inte världen!

Jag kanske inte är så god,
men jag kan ändra mig!

- Henne kan jag tänka mig!
- Vill du ha en smocka?

Försök, så hamnar du
i arresten, dumskalle.

Nu lyfter jag en bägare hos pursern.

Din chans att plocka hans nyckel.
Du som är så flyhänt, inga problem.

- Upp fattat?
- Ja! Men håll dig borta från henne.

Hon är för god för såna som du...

...och jag.

Fyra glas. Klockan tio. Havet
är kav lugnt. Vattnet är som olja.

Jag sa sak samma till kapten.
Han ska anropas vid försämring.

- God natt, mr Murdoch.
- God natt, mr Lightoller.

- Det är kallt ute i natt.
- Ja, och det luktar is.

Lukten känns lång väg. Säg det inte
till che ferna, de tror man är dum.

- Som jag sagt, vi är farty gets ögon.
- Vänta dig ingen respekt för det!

En kikare väntar jag mig. Jag har
bra s yn, men jag ser inte i mörker.

Jag frågade igen i kväll.
Och fick en utskällning!

Jag är färdig med sjön e fter det här.
Jag åker hem, gifter mig med Linda.

Californian
23.00

Ett farty g åt s ydost.

Det ser ut som ett stort
passagerarfarty g. Kanske 16 km bort.

Nej, det liknar oss, ett mindre
lastfarty g. Inte så långt bort.

- Andra farty g i närheten?
- Det närmaste är... Titanic.

Titanic är det inte.
Hon där är i vår storlek.

- Ett lastfarty g. Eller en trålare.
- Kanske. Be Evans meddela Titanic-

- att vi stannat för natten,
omgiven av is.

- Phillips.
- Vi får aldrig undan allt det här.

- Ja, frun?
- Jag vill skicka telegram.

Jaha... adressen högst upp.

Min make är i hemmet vid Hudson.
Skicka detta genast. Upp fattat?

- Ja, men...
- Vi är överbelamrade just nu.

Radion låg nere till fem i morse.
Vi ligger rejält e fter, frun.

Detta måste skickas genast.
Innan jag...

- Innan vad, frun?
- Innan jag tappar modet.

Innan jag ändrar mig.

- Snälla, skicka det bara.
- Oroa er inte, frun.

- Det är brådskande. Lova mig.
- Vi ska göra vårt bästa.

Nån stackars sate
får sitt livs överraskning!

Sluta! Ni stör min sändning.
Jäkla lastfarty get Californian!

Stannat för natten på grund av is.
De avbryter hela tiden.

Jävla Titanic ber mig hålla kä ft.
Detsamma, idiot!

Jag måste få i väg mrs Paradines
meddelande. Stackars kvinna.

- Ska jag rulla en tagg åt che fen?
- Gärna, Jack.

Min skatt. Tobak från Ostindien.
Jag bär det närmast hjärtat.

Aj, det gör ont!

- Mor, finns det verkligen änglar?
- Ja. De vakar över dina s y skon.

Över oss alla. Och båten.
De håller oss try gga.

Så tovigt, fröken Ophelia Jack.
Nån ängel får reda ut det!

Det ser illa ut. En ensam ung flicka
som du, i samspråk med den busen.

Vi är alla Guds barn,
har du själv sagt.

Såna typer ger en bara smärta.
- Såja. Nästan som en ängel.

- Nu lägger vi oss, Åsa.
- Sov sött.

- Glöm inte bönen. Gud värnar om dig.
- Och änglarna, mor.

Och änglarna.

- Hallå där, fröken.
- Nej! Vad gör ni?

- Pojkvännen kan inte skydda dig nu.
- Släpp mig!

Snälla, släpp mig.

Jag har ha ft ett öga till dig
från början.

Du ska ingenstans. Jag visste direkt
att du inte var något helgon.

Titanic
23.20

- 22 ½ knop? Det är ingen tävling!
- Vi har våra order, mr Boxhall.

Bara inte mr Astor spelar kort länge.
Jag avskyr att lägga mig ensam.

Jag har lagt en varmvattens flaska
i sängen. Det blir skönt. Något mer?

Jag pratade med Allisons nanny.
En udda fågel. Jag försökte minnas-

- varifrån jag känner henne.
Flickan sa att hon heter Alice.

Alice.

Mrs Astor, jag måste söka upp
er make. Jag kom just på det.

- Hon är Alice Cleaver!
- Vad pratar du om?

Inget som berör er, i ert tillstånd.
Jag söker herrn, han vet nog råd.

Fortsätter ni spela så,
betalar ni min resa!

I morgon blir det poker!

Ursäkta mig.

Vi väntar.
- Det är han som har pengar!

- Mår min hustru inte bra?
- Hon ligger try ggt i sängen.

- Vad är det, då?
- Herrn får varna mr Allison.

- Vad babblar ni om?
- Nannyn. Jag kände igen henne.

Alice Cleaver. Dömd för tre år sedan.
För barnamord.

- Varifrån fick ni sånt trams?
- Tidningen. Hon slapp ur fängelset-

- p.g.a. Tillfällig sinnes förvirring
då barnets far övergav henne.

Ingen ursäkt!
Det lilla barnet...

Klockan är över elva.
Jag kan inte väcka dem nu.

Men hon sköter familjen
Allisons barn. En mörderska!

Ni kan missta er. I natt sker inget.
Jag talar med Allison i morgon.

Ni får säkert väcka honom,
under omständigheterna.

I morgon bitti, miss Miller.
Då talar jag med Allison.

Hon kastade honom av tåget.
Lilla gossebarnet.

Lite dis vid horisonten.

Is föröver!

- Nån där?
- Ja. Vad ser du?

Is. Rakt föröver.
En isberg, knappt 1,5 km bort.

Isberg rakt föröver.

- Dikt styrbord, mr Hichens.
- Dikt styrbord.

Fullt utslag, sir.

Slå full back!

Sväng!

Ett isberg!

Kom igen.
Sväng, din subba! Sväng!

Det tar sin tid!

Sväng!

Vi slår i fanskapet!

Sväng!

- Vi slog i!
- Å, nej...!

- Vad var det?
- Det kändes som om vi slog i nåt.

Hallå! Vad har hänt?

Sätt fart! Det får inte
komma vatten i pannorna!

Jag stänger de vättentäta skotten.
Anteckna klockslag i loggboken.

Undan från skottet!
Passa pannan!

Kapten närvarande på bry ggan!

- Slog vi i nåt?
- Ett isberg, kapten.

Jag körde full back, men vi var
för nära. Ty värr slog vi i.

- Du milde!
- Jag stängde skotten, ringde larm...

Sir... hör kapten mig?

Det är omöjligt.
Detta kan inte ha hänt.

- Hörde ni? Vi slog i ett isberg.
- Det gnisslande ljudet?

- Vi kan ha tappat en propeller.
- Då har vi mer tid för bridgen!

- Båten har stannat helt.
- Om några timmar är vi på väg igen.

Vem vill ha en souvenir?

Isabella!
Såg du det? Isberget.

Jag har gjort något hemskt, Wynn.

- Jag telegra ferade till Eddie.
- Ja?

Jag kan inte släppa dig.
Jag vägrar.

Jag berättade om oss,
att jag följer med dig till Bolivia.

Bella.

Sluta nu, allihop. Lugna er.
Slut på föreställningen.

Nu återgår vi till bridgen.
Den här baljan är ju osänkbar!

Sluta! Sluta, sa jag.

Titanic
söndag 14 april, 23.45

- Alice, vad hände? Vad hände?
- Vi kommer alla att dö...!

Länspumpar, genast!
Sätt fart.

- Vatten i hytterna där nere, sa nån.
- Tro dem inte - de hittar på!

Jag tänker inte utreda det!
Jag går upp, bort från fukten!

Herregud! Vatten...

Det kommer in vatten!

- Mr Allison, det är nåt på tok.
- Nu drömmer hon en mardröm igen.

Den där flickan...
Det säger jag, Hudson...

- Mr Allison!
- Kommer!

- Babyn...
- Vad är det?!

Ett skrapljud väckte honom, jag fick
honom lugn. Men båten har problem.

- Maskinerna har stannat.
- Är du nöjd nu, Hudson?

Vi kan ha stannat för natten
på grund av is. Lugna dig.

Vi slog i nåt, herrn!
Jag kände det i benmärgen.

- Det var som i mardrömmarna...
- Sluta, Alice. På en gång!

- Båten är osänkbar. Allt är bra!
- Ja, sir, men jag...

Du är för vek mot flickan.
När vi kommer fram, ska hon bort.

Båten går ner. Folk skriker.
Kroppar flyter i vattnet...

Och stolar, bord...

Och en baby.
Död i det iskalla vattnet.

Med nattsärken över huvudet.
Jag har sett det.

- Skador på styrbord ute fter 100 m.
- Herregud!

Ni bröt mot säkerhetens grundregler.
Vänd aldrig bredsidan mot en fara.

Om vi rammat isberget rakt framifrån
hade bara en avdelning vattenfy llts.

- Jag hoppades undvika kollision helt.
- Ni inte bara stannar, ni slår back!

Farty get hade svängt fortare
med större fart framåt!

De vattentäta skotten stängdes
genast. Där bakom stängdes av.

Vattentäta skott finns endast
till och med E-däck.

Tyngden av vattnet i fören
drar ned oss!

- Detta farty g kan inte sjunka!
- Detta farty g har två timmar kvar.

Livbåtarna! Vi har livbåtar.
Sjösätt dem. Få alla av farty get!

- Det kan vi inte.
- Givetvis kan vi det! Börja genast!

Om ni minns, har vi exakt det antal
livbåtar som myndigheterna kräver.

- Plats för 1200 människor.
- Vi har över 2000 ombord.

2230... själar.

Jag accepterar inte detta!

Mr Ismay,
det var på ert direktiv-

- som vi for genom is fy llda vatten
i få fänga 21 knop!

Jag som kapten har varit
allt för e ftergiven!

Kapten, allmänt nödanrop
bör genast sändas över radion.

Mr Murdoch, väck passagerarna.
Mr Lightoller... Avtäck livbåtarna.

Vi bör nog inte antyda för manskap
eller passagerare om lägets allvar.

- Nej... Vi får ju inte skapa panik.
- Just det.

Kapten ber alla passagerare
infinna sig på däck genast.

Ingen orsak till oro. Klä er varmt
och ta med livvästarna.

Gå genast upp på däck.

- Mr Allison, förlåt att jag stör.
- Ska man aldrig få sova?

- Vad är det?
- Kapten ber alla gå upp på däck.

- Klä er v armt.
- Vad sa han, Hudson?

- Vänta. Jag går upp och ser e fter.
- Lämna oss inte ensamma!

- Samla dig. Jag kommer strax.
- Klä på er, sa han. Vad gör jag?

- Du kanske ska klä dig...
- Då hade Alice rätt!

Lugna dig.
Klä dig nu, för säkerhets skull.

I vad?
Tweeddräkten från i e ftermiddags?

- Klä dig varmt bara.
- Hjälp mig, Alice!

- Vad är det som låter?
- De släpper på trycket i pannorna.

- Ta med livvästarna, tack!
- Ska vi sättas i livbåtar?

Ta på livvästen som säkerhetsåtgärd.
De ligger på garderoben.

- Klä dig så varmt som möjligt.
- Varför, om det inte är nån fara?

Lyd dem. Ta flera lager - och en
varm kappa. Vi ses om tio minuter.

- Säg sanningen, Henry.
- Jag vet inget, lyder bara order.

Californian
Midnatt

- Du ser trött ut.
- 18 timmars skift...

- Vad har kommit i kväll?
- Titanic. Meddelanden till Cape Race.

- Kan vara intressant. Får jag ly ssna?
- Varsågod. Hur går det med morsekod?

- Jag tar lektioner. Fattar en del.
- Då ses vi i morgon bitti.

Bered er på att begära assistans.
Vi slog i ett isberg. Vår position...

- Vilket anrop, sir?
- Det erkända CQD.

- Inget mer.
- Javisst, kapten.

Stackars kapten när han säger till
Astor att de blir en vecka försenade!

- Strömmen tog slut.
- Jag får ladda den i morgon...

...när jag fått tillbaka orken.
- God natt.

Rulla undan presenningen.
Fort. Låt den inte fastna i löparna.

Det är på allvar.
Vet ni inte hur man gör?

Åsa...

Är det du, Åsa?
Kom, följ med mig.

Vi ska upp på livbåtsdäck.

Vad är det med dig?

Vad i...?!

Fråga inte!
Fråga ingenting.

- Rör mig inte!
- Åsa, jag försöker hjälpa dig.

- Ingen hjälp från nån karl.
- Jag är inte bara "nån" karl.

Låt mig vara.

Jag vet inte vad som hänt, men
följ med till A-däck, där är try ggt.

Min tös?

Jag förstod att du var ond.
Vad har du gjort henne?

Jag hittade henne.
Jag gör aldrig illa henne!

Ta med barnen till samlingslokalen.
Sök rätt på far.

Nån har slagit henne.
Gud vet vad mer därtill.

Manskapet tar för sig! Kladdar
på flickorna, säger fula saker...

De ser Guds folk som svaga.
Men Guds vrede är stark!

- Jag anmäler det för kaptenen!
- Han hinner inte med sånt just nu.

- Tiden är inne. Ett bra tillfälle.
- Jag kan inte komma nu.

Hon är skadad.
Men vägrar förklara.

Hon får skötas av de sina.
Vi har annat för oss.

Kommer du, mr Dickie?

- Klä henne varmt.
- Han har hållhake på dig!

Jag kommer tillbaka.
Stanna hos Jacks tills jag kommer.

- Vart tar vi vägen? Vad gör vi?
- Förstår inte ni någonting?

Gå till samlingslokalen
och vänta på instruktioner. - Kom!

Ta hand om henne.
Jag kommer tillbaka!

Räkna inte med honom.
Inte en sån karl. Stackars liten.

- Låser du?
- För ordningens skull.

De lastar visst i livbåtarna.
Bättre än mina vildaste drömmar!

Folk lämnar hytterna i panik,
och vi städar e fter dem.

- Men folket där nere, då?
- Kom! Tid är pengar!

Kapten Smith... får jag ett ord?

- Jag skulle uppskatta sanningen.
- Farty get är skadat.

- Illa skadat.
- Hur illa?

Det håller ett par timmar. Uppgiften
får inte spridas, av självklara skäl.

- Är räddnings farty g på väg?
- Än har inget i närheten svarat.

Vi måste till varje pris få ned
kvinnor och barn i livbåtarna.

Ni vill kanske se till mrs Paradine.
Nu genast.

Mr Park.

Det finns livbåtar.
Åt endast hälften av alla ombord.

Jag förstår.

Tack för er uppriktighet.

- Gud vare med er, kapten.
- Och med er.

Carpathia, 00.18
På kurs mot Medelhavet

Vi ses senare.

Titanic... är det ni?
Fick ni meddelande från Cape Race?

Idioten frågar om privatmeddelanden!

Kom genast. Vi har slagit i
ett isberg. Detta är ett "CQD".

Vi sjunker.
Underrätta er kapten om att...

...vi bara har en timme på oss.

Vad i hela friden?!

Titanic, ett isberg!
Hon går ner på en timme.

Vänd genast om. Kurs NNV.

- Är du säker?
- Ja. Folk dör på 20 minuter...

...i det iskalla vattnet.
- Säg att vi kommer så fort vi kan.

Vid full maskin når vid dem
först om fyra timmar.

- Var är min make?
- Drick det här, frun.

- Frun måste klä på sig.
- Nej, barnen fry ser i en livbåt.

Roligt. Åka båt!

- Alla u pp på däc k!
- Jag kommer så fort jag kan!

Har Alice packat blöjor, långkalsong,
babyns mjölkmugg, bitring...

Var inte rädd, Lorraine.
Vi tar med sockervatten.

- Det hinns inte! Vi måste gå nu.
- Nej! Inte utan min man.

- Alice!
- Ta Lorraine! Annars drunknar vi.

Vänta på min man!

Alice? Kom tillbaka! Nu genast!

- Trevors öronpropp! Sockervattnet!
- Ska vi drunkna, mamma?

Nej, då...!
Det är bara en övning.

Mammas stackars älskling.

Hör nu på instruktionerna.
Denna grupp: Båt 4. Denna: Båt 8.

De är strax klara.

Det viktiga är att hålla sig varm.
De här tog jag på vägen upp.

Frun! På med livvästen.
Föga smickrande, men...

Inget bagage, kompis. Lämna allt.
Jag lämnade en sedelbunt-

- i äkta franska benkläder,
handbroderade, för tusan!

- Så bister! Räcker inte båtarna?
- De tar kvinnor och barn först.

- Då väntar jag på dig.
- Du går nu. Vi ses om några timmar.

I himlen eller helvetet?

- Jag behöver veta sanningen.
- Farty get sjunker om cirka en timme.

Jag för dig till en livbåt,
vi ses senare.

- Vi äter frukost på ett lastfarty g.
- Lovar du?

Om alla ställer sig i kö nu...
Välordnat, tack. Det är huvudsaken.

- Vet du vad det handlar om?
- En smärre skada, försiktighetsmått.

Du?!

Det var hon! Alice Cleaver.
Hon bar på Allisons baby.

Miss Miller, hon hjälper dem bara
med barnen. De råder krissituation.

Låst!
De har bannemej låst in oss här!

Var är alla stewards?!
- Gå tillbaka samma väg!

Allt blir bra när vi når Amerika.
Bara du blir döpt i Herrens kyrka.

- Jag kommer aldrig att döpas.
- Jodå. Inget isberg hindrar oss!

- Jag är begagnad vara.
- Jösses, flicka!

Inte ge upp för att nån buse
tvingar sig på en!

Skulle Gud förebrå dig?.
Han prövar oss, på alla sätt.

Kämpa trons goda kamp. Tror du
Clarinda Jack besegras i ty sthet?

Nej! Med svärd i hand!

Hör upp! Vattnet når
till fotknölarna i hytterna fram.

- Ingen säger vad vi ska göra!
- En steward sa att nån var på väg.

- Och var är han?! Vi är inlåsta!
- Vi måste vänta.

Clarinda, spela lite.

Vi ska vara lugna, hålla modet uppe,
visa barnen vad mod är...

Håll undan vattnet från pannorna!
Stäng till där!

Californian
00.35

- Något svar?
- Nej, de stannar nog för natten.

Meddela förändringar.
Jag vilar i kartrummet.

Håll utkik.
Gubben vill veta om hon närmar sig.

Jag vill så gärna väcka honom!

Titta, vad jag hittat!

- Det är mörkt där nere. Och kallt.
- Några timmar! Det är båtar på väg.

- Jag vill hellre vara med dig.
- Samma här. Men jag lovade kaptenen.

Skål för Bolivia!

Vi kommer väl dit?

Nästa år sitter vi på terrassen
i La Paz, och ser ut över taken.

Och Claire är med.

- Apropå Claire...
- Jag älskar henne.

Helt okänd, älskar jag henne
nästan lika högt som hennes mor.

Vilka historier vi kan berätta!
Då ser vi detta som ett äventyr.

Det har allt.
Action, fara...

Romantik.
Vi skryter om det för barnbarnen.

Mormor och morfar
seglade med Titanic!

Sätt fart, gott folk!
Vi har inte hela dan på oss.

- Vackert! Musik att drunkna till...
- Senaste nytt från bry ggan?

Illa. Vi sjunker med stäven före.
Snart lastar de folk i livbåtarna.

- Nåt från Carpathia?
- Timmar bort, men bästa hittills.

- Jag sänder ny a signalen "SOS".
- Kanske sista chansen att testa den.

Vilken ynklig s yn. Världens flottaste
farty g, bogserat av en rostig skorv!

- Pumparna håller inte undan!
- Ge oss ljus. Och kra ft till radion.

- Vi ska försöka!
- Gör vad ni kan.

Mr Allison!

Mr Allison!

Var inte rädd, Alice är här.
Inget ska få hända dig.

Inte den här gången.

- Varför fy lls inte livbåten?
- Inga order än. Ställ er i kön.

Jag är rederiets ordförande.
Sätt folk i båten. Genast!

- Vad blev av livbåtstilldelningen?
- Det finns inga.

Är det allvarligt måste vi se till
att gå i en livbåt. Den här...

- Jag är rädd!
- Sluta gnälla och gå i båten, Lulu!

Ty värr, frun - inga hundar.
- Bara kvinnor nu, sir.

- Ingen tvingar mig lämna Charlie.
- Så är ordern. Maken får vänta.

Jag avser lille Charlie här! Lämna en
hjälplös hund på en sjunkande båt?

- Bara några få kvinnor?
- Inga män, inga hundar.

Charlie sitter bra här, tack.

Varsågod. Kliv försiktigt.

Fullastad ger båten vika. Fy II till
hälften. Fy II på från landgångarna.

För riskabelt. Ramlar de i, dör de.
Det är fry sgrader i vattnet.

Hellre den risken
än att döda dem direkt.

Kan du ro? Då basar du för båten.
Ta på fler vid akter landgång.

- Några fler damer innan båten går?
- Ja, sir. Och mitt barn.

- Ge någon barnet medan du kliver i.
- Jag tar honom! Såja.

Bara tills jag sitter i.
Ingen främling ska hålla mitt barn!

Här ska bara v ara kvinnor oc h barn!
Släpp inte på honom.

Nu firar vi ned!
- Det ordnar sig, gott folk.

- Vi ser en ångare 15 km bort.
- Utmärkt. Har hon svarat?

Inte än, kapten.

Fortsätt signalera!
"Titanic sjunker, kom genast."

- Jag kan inte avgöra om de svarar.
- För långt bort. De ser oss inte.

- Något svar, sir?
- Nej. Inget svar.

Jag tyckte mig sig något, men
det var topplanternan som blänkte.

Avfyra raketer.

- Fira ned den! Fira ned!
- Håll er undan då, för tusan!

- Det går för sakta. Fortare!
- Då kan de dränka allihop!

- Vet ni vem jag är?
- Om ni så är Prinsen av Wales...

...backar ni innan ni får stryk.
- Peka inte på mig, unge man!

Serverat på fat! Jag skickades hit
för att låsa sviterna mot plundring!

- Vi har tillräckligt nu.
- Långtifrån! Godbiten sist: Pursern.

- Ingen hinner hämta från förvaring.
- Men folket där nere, då?

- Jag lovade återkomma.
- Hjälte hinner du nog vara sen.

Helvetet har brakat loss,
nu fyrar de av raketer!

Härligt. Nyckeln passade perfekt.

Lyckan ler.
Guds hand är med i det, säger jag.

- Vad säger du?
- Att vi tänker på att komma av båten!

- Vit. Nöd signaleras med rött!
- Vi har inte annat, sir.

- Fortsätt fyra av. Var femte minut.
- Vi har bara sju kvar.

Fyra av alla! Tills de är slut.

Ta en titt nu.

- Ännu en raket.
- Hur många blir det nu? Tre?

- Raketer fyras inte av utan orsak.
- De kanske är i nöd.

Tack för den ynnesten!

- Vad nu?
- Groves här. De avfyrar raketer. Tre.

- Är det inbördes signaler?
- Inbördes signaler, frågar han.

- Mellan fiskare? Nej. Vita, säg.
- Vi vet bara att raketerna är vita.

Signaler med lampan igen.
Får ni svar, så säg till.

- Hämta kapporna. Det brådskar!
- Hon tog Trevor. Alice tog honom!

- Hon är galen. Du lät henne stanna.
- Sluta, Bess! Vart gick de?

Inte vet jag! Hon sprang ut. Jag
kunde inte lämna Lorraine, och du...

- Lät du henne ta barnet?
- Du var borta. Det är inte mitt fel!

- Sånt hinns inte. Gå till båtdäck.
- Men vart ska du?

Jag letar e fter Trevor.
Vi ses på båtdäck.

- Var stark nu. Vi måste vara starka.
- Vårt barn.

Jag hittar honom.
Jag lovar, vid Gud!

Nu så, Lorraine.

Allt blir bra, mamma.
Oroa dig inte.

Nu åker en generator till.

Minska belastningen.
Släck fläktarna. Allt onödigt.

Till varje pris måste vi hålla igång
ly set och radion!

Stå i...!
Håll undan vattnet från pannan!

Kommer inte på fråga.
Lås in pistolerna igen.

- Mina passagerare får inte skjutas.
- Men gärna drunkna?

Nog! Vi är ändå för få
för att styra ett upplopp.

Tänk på att det finns
en del inflytelserika ombord.

Tänk på det.
Jag... tar inte på mig ansvaret.

Förolämpa ingen i 1:a klass
genom att skjuta ihjäl dem!

Mr Lightoller... varsågod.

Lugn, bara.
Pojkarna kan sin sak.

- Och så ni med...
- Nej! Jag går när jag är redo!

Ingen bestämmer över Molly Brown.
Detta ska kapten Smith få höra!

Lägg er intill,
för att ta emot fler.

Min fru är i omständigheter,
får jag ledsaga henne?

Ty värr, mr Astor. Inga män i någon
båt förrän kvinnorna har undsatts.

- Båtens nummer, då jag söker henne?
- Båt nummer 4, sir.

- Tvinga mig inte att lämna dig.
- Prat! Jag kliver i en senare båt.

Oroa dig inte.

- Ta väl hand om henne.
- Med mitt liv, herrn.

- Pojken får inte kliva i.
- Han är bara tretton år!

Fördömt! - Inga fler pojkar!

- Här...
- Nej!

- Här, Sophia, du behöver den.
- Ida, ta plats nu.

Vi har levt samman i många år.
Dit du går, går jag.

Ingen har emot att en gammal man
som mr Strauss följer med hustrun.

Jag går inte före de andra männen!

- Jag vägrar skiljas åt från min man.
- Vad ska jag ta mig till med dig?

En diamanttiara. En fin en.
Titta, mr Dickie. Som jag lovade.

Nere på mellandäck, tänk om de inte
kommer ut i tid? De kan drunkna.

Du kan inte rädda världen, grabben.
Aldrig.

Hur ser jag ut?
Vi smy ger ombord på en av båtarna.

- Ta platser för kvinnor och barn?
- Subbor och ungar från 3:e klass?

- Ingen märker skillnaden.
- Då kan jag inte leva med mig själv!

- Har du blivit tossig?
- Jag våndas om jag inte hjälper till.

- Ta det. Jag är inte med.
- Är du från vettet?

De i 3:e klass. Jag kan inte bara
lämna dem. De vet inte vart de ska!

Familjen Jacks, och Åsa...

Oroad för din lilla "persika"?
Säg hellre "en säck potatis".

Lugn, de hämtar upp dem i god tid.
Du får nog din tur hos henne.

- Fast det har varit många före...
- Din skitstövel!

Det var du! Vad gjorde du med henne?
Vad gjorde du?!

- Hon tiggde om det!
- Nej!

Jag kunde krossa skallen på dig,
men jag har viktigare saker för mig.

Du är ändå dödens, grabben.

Sluta, pojk!
Du går ner med båten.

I så fall behöver jag ingen tiara!

Rädda dig själv, grabben!
Rädda dig själv!

Ur vägen!

- Finns några kvinnor och barn kvar?
- De tog 25, hämtar mer. Vi går nu!

Jack, hämta skaran och följ mig.
- Ursäkta.

- Vi måste skynda!
- Det är för sent.

- De lastar alltjämt kvinnor och barn.
- Du gick med honom.

Men jag kom tillbaka.
Jag sa att jag kan ändra mig.

Nu är jag här.

- Jag vill inte leva längre.
- Vad blev det av din tro? Ditt mod?

Gud finns inte.

Jag sökte Honom.
Men Gud finns inte.

Så här har jag aldrig känt
för nån i hela mitt liv.

Gud måste finnas!

Han förde dig till mig!

Kom!

Ursäkta.

Hallå!
Släpp fram oss, snälla.

- Jag kan inte öppna utan order.
- Kvinnan här måste ned i en livbåt!

- Se på henne, hon är skadad.
- Kör till, då. Kvinnor och barn.

Följ med matroserna, nu har ni
chansen. Jag hittar er.

- Hur? Vi behöver dig.
- Det räcker för nu...

- Han har barn! De måste i båtarna!
- Släpp fram frun och barnen!

- Vi håller ihop. Som en familj.
- Jag kommer tillbaka e fter er.

Släpp fram oss!

Du får en persikoodling i Minnesota.
Tar hit hela familjen från Danmark.

Du blir nog även sjuksköterska!
Gå nu. - Akta henne.

Kommer jag levande härifrån,
ska jag hitta dig. Jag svär!

- Hjälp behövs. Kan du köra dävert?
- Jag kan försöka.

- Idel kvinnor och barn? Ta åran!
- Inte jag, sir!

- Gå i båtjäveln! Där behövs du bäst.
- Men sir...!

Det är en order!

- Båtarna räcker inte!
- Jag simmar bra!

- Jag går inte utan dig.
- Jo. Berätta om Claire.

- Hon är klipsk.
- Rider med pappa. Berätta om hästen.

- En indianhäst, som hon kallar...
- Fortsätt framåt!

- Vi hinner inte. Kliv i nu.
- Jag kan inte lämna dig.

Du kan aldrig överge din dotter.
Vi hade några dar. Aldrig mer.

- Säg inte så.
- Nu måste du gå!

- Claire väntar på dig.
- Hon är din, Wynn.

Claire är v år dotter.

Förlåt mig.

Jag älskar dig.

Jag har tappat bort mitt barn!
Hjälp mig. Mitt barn...!

- Bess! Bess!
- Jag hittar inte min lilla po jke!

- Mitt barn. Har du honom, Hudson?
- Ty värr, älskling. Inte än.

- Jag lämnar inte båten utan honom.
- Naturligtvis inte!

Titta!

Titta på ljusen. Vackert.

Det var den sista raketen.
Varför svarar de inte?

- Fan ta deras ögon!
- Är de döda?

Ett spökskepp? Vi ser dem!
Sover de? Är deras radio avstängd?

Inget att bry sig om mer...
Hjälp till med båtarna.

Håll er på avstånd, allihop!

Nej! Jag måste tillbaka!
Familjen Jack...

Håll er undan.

Håll er undan.

- Kvinnor och barn.
- Några fler damer?

- Ordning och reda!
- Skynda nu.

Nej, pappa!

- C iao, bella. Ti amo!
- Ti amo...!

- Kan ni inte släppa på fadern?
- Nej.

- En karl! Han bara sitter där.
- Fy skam!

- Var är mitt barn?
- Vi måste gå. Vattnet når trappan.

- Inte utan honom!
- Bess, hör på.

Vi måste få Lorraine i en livbåt.
Förstår du? Vi stannar och letar.

- Men Lorraine måste i en livbåt.
- Javisst! Lorraine på en livbåt.

Gå undan!

- Seså, min kära.
- Vi kräver tillbaka pengarna!

Varenda penny!

Tappra gossar, som inte sviker.

Skål, mina herrar.

- Mina herrar, huset bjuder.
- Att be om is vore löjligt!

Mina herrar, ni har gjort er plikt,
mer kan inte göras.

Rädda sig den som kan.
Så är det vid såna omständigheter.

Ni be frias från era plikter.
Överge hytten och rädda er.

Strax, sir.

Han har rätt, Phillips. Strömmen är
snart borta. Ingen svarar ändå!

I natt får vi se en stor del av
världen. Den är 3/4 delar vatten!

- Jösses, du dödade honom.
- Han förtjänade inte en matros död.

Kom nu.

Varning för isberg

Skynda, Lightoller.
- Och vart ska ni?

- Var är vår båt?
- Stopp, den här är full.

- Och vi andra?
- Båten är full. Gå undan.

Jag skjuter den som rör sig.

Fan ta dig...!

Ja, mina herrar.
Rädda sig den som kan.

Murdoch!

Herre, min Gud...
Varför har Du övergivit oss?

- Öppna grinden!
- Endast 1:a klass, sa jag!

Hitåt!

Det räcker så, mina herrar.

Ni har skött er förnämligt.

Upp för er som britter, män!

Som britter.

Kapten måste hjälpa oss. Genomsök
hela farty get. Vårt barn är borta.

- Är frun kvar än?
- Hon vägrar lämna båten utan honom.

- Men barnet här, då?
- Jag ska åka livbåt.

Jag sätter henne i en båt,
hos någon ansvars full.

Det finns inga båtar.

Herregud! Mina barn!

Det måste finnas något. En flotte!
Ni måste hjälpa oss.

Ty värr, jag kan inget göra.

Carpathia
02.10

Doktorn, ett dussin tunga däckstolar
behövs där nere. Med starka band.

Vi får ta emot en del hy steriska.

Säg till om is och kanvassäckar
i lastrummet. För de döda.

Isberg föröver!

10 grader styrbord.
Minska inte farten.

Håll utkik. Varken Titanic eller vi
har nytta av att vi möter samma öde.

- Det kanske vore klokt att stanna.
- Vi kan inte unna oss den klokheten.

Stryp värme och varmvatten. All ånga
till maskinerna. Vi måste öka farten.

- Vi skulle vänta på överlevande.
- När båten går ner, dras allt med.

- Alla människor... familjen Jacks!
- Vi har plats kvar i båten.

Lita på mig - vi går tillbaka.
Efter att allting lugnat sig.

Hundratals vill ombord här!
Då räddas ingen.

Vi kan inte lämna alla.

Gud vare med er!

Ska inte kapten försöka rädda sig?

I tidningarna skrev de o fta:

"Inte ens Gud
kan sänka detta farty g."

Nåväl, det fick ett passande namn.

Titanerna vågade utmana gudarna.

För sin arrogans
kastades de ned i helvetet...

Förlåt mig.

Pappa, var är v år båt?

- Det ska vi fråga karln där borta.
- Det är hemskt kallt.

- Knäpp jackan och sitt tätt ihop.
- Vad har jag gjort?

Vilket grymt skämt. Att överge livet
i Dorchester... för detta!

Vi har aldrig väjt för fara eller
vedermöda, utan alltid mött den!

Du är en god man, Black Billy Jack.
Alltid ärlig och strävsam.

Och du kan vara öm,
det älskar jag dig för.

Titta, så många stjärnor!

- En miljon.
- Biljoner och triljoner.

"Fader vår som är i himmelen,
helgat varde Ditt namn."

Tillkomme Ditt rike, ske Din vil ja
s åsom i himmelen, s å oc k på jorden.

Vi måste tillbaka nu,
innan alla är förlorade. Hör ni mig?

- Snälla, vi måste tillbaka.
- Ja, då vänder vi. Sätt fart.

Dårar!
De drar ned oss, sänker oss!

Du?!

- Ett djur! Han tvingade sig på mig!
- Hon är från vettet!

- Hon får inte drunkna!
- Låt mig vara!

Sätt er, allihop.

Lugna er.
Sätt er, allihop.

Du är lägre än ett djur.
Så här gör inte djur mot varann.

- Hör ni mig?
- Sätt dig!

- Ser ni mig? Ta tag i åran!
- Sätt dig, sa jag!

Jack Phillips, radiooperatören.
Har nån sett Phillips?

Vi måste paddla bort, vi dras ned.

- Bort! Vi har ingen plats.
- Sluta, du tippar oss!

- Ja, mr Lightoller.
- Behåll lugnet. Sprid ut er.

Fördela vikten.
- Håll ut, min vän.

Vem är det?

- Det är nån i vattnet.
- Överallt! Tar vi en, kommer alla.

Vi är redan för många.
Vi kan sjunka.

Åsa?

Hjälp mig få upp henne i båten!

Aj, armen...! Den är nog bruten.
- Ta tag, Åsa.

Jag får upp dig, var inte rädd.
Nu har jag dig.

Vi klarade det!

Håll ut, bara.

Jag har aldrig känt en god människa
som du. Ingen i hela livet.

Klarar jag mig kommer Jaime Perse
att vara en förändrad man.

Håll ut. Släpp inte taget.

En sak vet jag...

- Jag älskar dig.
- Du har tappat förståndet.

Var är hon?
Åsa! Du var ju här! Jag vet det.

Jag kände dig.
Det var ingen dröm. Åsa!

Carpathia
02.55

- Hur tror ni att det gick till?
- Det vågar jag inte ens gissa.

- E.J. Smith är en mästare till havs.
- Men ingen är havets mästare.

- Is föröver!
- Sväng på min order.

Ja, kapten.

Hur länge lever de,
i så kallt vatten?

Inte länge. Några minuter, kanske.

En lindrig död.

Något sånt tror jag inte finns...

- Där borta! Jag tror jag hör någon.
- Var?

För sent.
Alla är döda.

Vi kom för sent.

Luta er försiktigt för att kontra
vågorna. Håll balansen. Var vakna!

Sir! En till har dött här borta.

- Kan vi lämpa av honom, ge plats?
- Ser du vem det är?

Karln från radiorummet.
Phillips, eller?

Han ville bara se världen, sir.

Täck över honom.
Försök ha honom kvar hos oss.

- Ljus!
- Ty st. Det är bara stjärnfall.

Tok! Det är ett bloss.
Titta, en till!

Det är en båt!
Kom igen, ta till årorna.

Jag tänker inte dö i en eka!

Lugna er, lugna er!

Det kommer hjälp. En båt är nära.

De såg inte raketerna. Tror ni
de ser småbåtar nere på ytan?

Då får vi ro till dem, mina damer!
Två per åra. Sätt er här.

- Ni är en stark karl, hjälp till.
- Jag fry ser för mycket.

Du darrar som ett asplöv. Här...

Sluta. Jag basar här.
Sätt er, jädrans fruntimmer!

Kom närmare
och jag kastar er överbord!

Sätt fart nu.
Håll takten. Ett... två...

- De ser oss inte.
- De ska se oss. Vinka med lyktorna!

Ta fram handdukar, filtar.
Vi lindar runt årorna och tänder på!

- Ropa högt. Så högt ni kan!
- Här är vi! Här är vi!

- Detta är ert barn?
- Naturligtvis, vad annars?

- Ert namn?
- Jane.

- Jane... Andrews?
- Tillsammans med mitt barn.

Jag är Ismay. Ismay...

Detta är RMS Carpathia,
jag är kapten Rostron.

Femte styrman Lowe, sir.

Mitt farty g gick under klockan 02.40.
Vi slog i ett isberg kl 23.40.

- Hur många blev kvar ombord?
- Hundratals. Hundratals...!

Kanske ett tusen. Kanske mer.

Alla gick ned med båten.
Förstår ni? De är borta.

Gå under däck och värm dig.

- Jag är Ismay.
- Ja, herrn.

- Ni får varm soppa där nere.
- Jag vill inget ha.

Jag vill helst lämnas i fred.

Sätt mig i ett rum, i stillhet.
Om jag får be...

Mr Stevenson,
för mr Ismay till min hytt.

- Lever han?
- Jag vet inte.

Kan det vara min man?

Det här är Wynn Park.
Mr Wynn Park.

Han behöver torra kläder, en filt...

Och något varmt att dricka, soppa...

- Och en läkare. Finns det läkare?
- Isabella.

Å, älskade...!

Du är så kall.

Han behöver läkare genast.
Hämta läkare, någon!

Han simmar bra.

Han lovade komma till mig.
Han gjorde det.

Frun. Ty värr...

Jag ber er, säg det inte.
Jag vill inte höra.

Vi ska till La Paz. Vi ska sitta på
terrassen och se ut över taken.

Wynn...

Andas, älskling.
Visa dem att du kan andas!

Andas, älskling. För mig...

- Låt mig hjälpa er, frun.
- Nej, släpp mig.

- Han behöver mig.
- Isabella.

Det finns inget du eller någon annan
kan göra. Mr Park är...

...borta. Han är borta.

Då är allt borta.

Allt.

Nu hittar vi inga fler
överlevande där ute.

Ta ut en kurs mot New York.
För ned kvinnorna från däck.

Så fort vi lämnar platsen,
inser de att de är änkor.

Säg till kapten! Vi kan inte fara än!
Min man är kvar där ute!

- Kanske i en flotte...
- Mrs Astor, vi har letat.

Det finns inga fler överlevande.
Jag beklagar.

Isabella...

300000 dollar i värdepapper.

Hela min Parisgarderob:

12 par skor, högsta kvalitet...

Er hund?

Inte den blicken!
Han satt i min famn.

I vems famn satt mr Foley?

Hur många var ni i er båt?

Tjugo, trettio. Jag vet inte.
Det var fullt.

- Det fanns plats för 65!
- Även jag har förlorat allt!

Se, hur jag ser ut!
Inte ens en puderdosa...

Och ni, då?

En frisk ung man som ni,
vems plats tog ni?

- En olycka. Jag föll från däverten.
- Så lägligt.

Jag förtjänar inte att vara här.
Jag byter gärna med en av de döda!

Förlåt mig.

Jag förtjänar inte heller
att vara här.

Ursäkta, har ni sett en flicka?
Ursäkta. Jag söker...

Jag söker en flicka.
Åsa Ludvigsen, danska.

Familjen Jack.
Har ni sett till nån av dem?

- En flicka med långt, blont hår...?
- Ty värr, jag kan inte hjälpa er.

Åsa!

Jag har letat så!
Du klarade dig.

Jag hade inte lämnat honom
om jag vetat att båtarna inte räckte.

Förlåt, frun, jag trodde
ni var någon annan. Förlåt.

I röd kappa och rutig basker...

Doktorn vill ta benet. Förfry sning.
Men jag vägrar.

Jag tänker inte mista det nu!

Bara jag håller det i rörelse...

Hallå! Kan ni hjälpa mig?
Här borta!

Jag måste få i flickan soppa,
annars dör hon. Håll henne.

Åsa?
Är det du?!

Det hände faktiskt, eller hur?
Du kom till mig i livbåten.

Jag försökte hålla dig ur vattnet.
Jag blundade... och du försvann.

Du drömmer! Hon knuffades ur båten,
drogs upp av mrs Paradine och Lowe.

Jaime...

Det är ett mirakel.

- Då finns Gud?
- Ja, Han vill att du tar lite soppa!

Du måste få lite näring. Drick.

Familjen Jack?

- Jag har inte hittat dem än.
- Inte ens barnen?

Inte ens barnen.
Så många människor... borta.

Goda människor.
Och se på mig. En simpel tjuv.

Varför är jag kvar? Vilken gud
tillåter sånt? Vad är skälet?

Det kanske inte finns nåt som heter
"skäl". Ta emot gåvan bara.

En chans att börja om.

Vi vet att helvetet finns,
kanske himlen också finns?

Mrs Paradine får gå ned nu.
Det är kallt.

Havet är så stort.

Man känner sig så liten och...

...betydelselös.

Det är kanske för att påminna oss om
att en dag ska vi alla dö.

Ett skepp fullt med änkor.

Det är bra, frun... att vi inte
från början vet hur saker ska sluta.

Annars skulle vi aldrig företa
de färder vi bör göra i livet.

Färder som gör oss
till dem vi är.

Styrman Lowe är en god man.

Jag ville nog säga
att ni är en god matros.

Jag tackar er.

Mrs Brown, häråt!

- Mrs Brown klarade sig?
- Titanic var inte osänkbar, men jag!

Vad tycker ni om White Star-linjen?

I min hemstad Leadville skulle
mr Ismay hängas i närmsta tall.

- Förlorade ni mycket?
- Allt ligger på havsbotten.

Strunt i det! Skammen är att
livbåtarna var bara halvfulla!

- Vad är mrs Browns planer?
- Att bli senator.

Har jag överlevt detta,
överlever jag politiken!

- Johns söner hämtar mig visst inte.
- Det gör de säkert.

- Men det är så mycket folk.
- Och du, Isabella?

Eddie kommer väl,
trots telegrammet?

Nej, han är en mycket stolt man.

Jag tänkte lägga allt tillrätta,
men sårade två människor till.

Min make, och min lilla dotter.

- Han låter dig väl trä ffa Claire?
- Det vill jag inte tänka på.

Jag får lita till hans nåd.

- Jag kände igen henne från tidningen.
- Vi vet vem du är nu, Alice.

Ge barnet till mr Allisons bror.
Han tar väl hand om honom.

- Jag räddade honom.
- Ja, men han är inte ditt barn.

Såja...

Titta hit! Alice riskerade livet
för att rädda barnet, eller hur?

- Jag riskerade livet.
- Trots allt, kan Alice le lite?

Du som är så söt...

- Du är en riktig hjälte.
- Är jag?

- Alla tidningar skriver om ditt mod.
- Verkligen?

Vill ni hälsa Amerika någonting?

Hans mor gav honom till mig.
Hon vet hur stark jag är.

Båten höll på att sjunka.
Det var vatten i korridoren...

Hon visste att hon kunde lita på
att jag förde honom i säkerhet.

Jag räddade honom.

De är här.
Johns söner, jag ser dem.

De kom ändå för att ta emot mig.

Det kommer att ordna sig, Madeleine.

Tack, Isabella - för allt ditt stöd.

Adjö, Madeleine.

Aldrig mera havet! Nu klarade jag
mig, men jag utmanar inte ödet igen.

- Ska du till Kalifornien?
- Jag har funderat på... Minnesota.

- Jag kanske går med i kyrkan.
- Det tycker du nog inte om.

Jag vill vara med dig. Börja ett
nytt liv med dig. Ett bättre liv.

- Det kanske väntar i Kalifornien.
- Nej, du ska inte o ffra din dröm.

Du har också en dröm,
om bilder i en låda.

I Kalifornien finns också lärare
och sjuksköterskor. Och persikoträd!

- Och apelsiner.
- Stora som grape frukter!

Vi ska odla på tomten. Jag plockar
en åt dig till frukost var dag.

Mamma!

Här borta, mamma!

Å, herregud...!
Älskade barn!

Min vackra, lilla flicka.
Jag älskar dig så.

- Tack, gode Gud att du är hemma!
- Eddie...

- Eddie, telegrammet. Förlåt mig.
- Vilket telegram?

Jag skickade ett telegram.
Låt mig förklara.

Jag fick inget. Men det är oviktigt,
det enda viktiga är att du är hemma.

Ja, du har rätt.
Jag är hemma.

Av de 2228 ombord på Titanic
räddades blott 705 - 1523 omkom.

Titanics vrak hittades 1985,
på 4 kilometers d ju p i Atlanten.

Varje försök att bärga det
har missly c kats.

Översättning: Barbara Westin